Kakor, annonsblockering och integritet

Den senaste tiden har det på fler och fler webbplatser dykt upp krönikor som handlar om annonsblockering, inte minst sedan användare av Apples mobiltelefoner nu fått möjlighet att blockera reklam.

Jan Helin, chefredaktör på Aftonbladet överväger att blockera alla som blockar annonser. Washington Post har enligt uppgift redan genomfört adblock-blockering. IDG har skrivit en längre artikel om ämnet. Martin Appel krönikör i samma tidningskoncern tar i hårdare. ”Stoppa gratisätarna!” heter det. Därefter följer en utläggning om hur de som blockar annonser är som grannar i en bostadsrättsförening som inte hjälper till. Vad samtliga dock ”glömmer” att berätta är att de internetanvändare som vänligen tittar på reklamen inte bara profileras på ett olagligt sätt. De utsätts också för andra otäckheter.

Inte nog med att användaren profileras med information så som ålder, kön, intressen, etc. Denna information säljs också vidare. Tekniken som gör detta möjligt blev 2011 olaglig att genomföra utan besökarens samtycke. PTS är nu i slutfasen av sitt tillsynsarbete i ärendet. Givetvis har signalspanings-gänget redan upptäckt det fantastiska i spårningen och börjat använda det för sina egna syften. Det senare går delvis att avhjälpa med teknik, men teknik medför kostnader. Detta är få tidningar eller reklambolag intresserade av.

Den som surfar utan annonsblockering löper också en betydligt större risk att utsättas för skadlig kod (virus, trojaner etc). Problemet är så utbrett att det fått ett eget namn, ”malvertising”, en kombination av de engelska orden ”malware” och ”advertising”. Detta har givetvis redan hänt ett flertal gånger på svenska sajter.

Reglerna för annonsnätverken är hårda. Visst, som innehållsproducent kan du välja bort det mest störande, men inte utan att få betydligt mindre betalt. Allt bygger på att reklamen ska få exekvera kod på slutanvändarens dator via javascript eller flash, komponenter som ofta möjliggör den största integritetsöverträdelsen och som naturligtvis också är den största vektorn för skadlig kod mot webbläsare.

Men hallå, vem är det som gratisäter egentligen?

Så villkoren för att få läsa (eller vara med och städa på gården) är alltså att användare ska acceptera att:
– Så mycket personlig information som möjligt samlas in
– Som sedan säljs vidare till ett okänt antal parter
– Som används av underrättelsetjänster för att profilera dig
– Som ökar sannolikheten för att skadlig kod levereras till din webbläsare
– Utan att be om lov

Använder man en mobiltelefon så påverkas naturligtvis batteritid och telefonens rapphet, samt telefonräkningen. Användarna ska nu betala för nöjet att titta på annonser. Ändå är användarna som delar länkar och bidrar med trafik till sajterna. Givetvis slipper användaren inte några av nackdelarna genom att bli prenumerant. Nej, integritetsproblemen för användaren snarare ökar genom ständig inloggning. Det är inte konstigt att det är svårt att sälja detta.

Många skulle nog hävda att reklamföretag och webbplatser får skylla sig själva. Att de gått över gränsen. Det hade givetvis inte behövt bli så här. Ett arbete för att hantera integritetsproblemen med annonserna påbörjades 2011, men reklamindustrin var föga intresserad.

Trots oviljan från reklamindustrin och därmed också innehållsleverantörerna (DN, SvD m.fl.) att anpassa sig till en ny verklighet så gör Mozilla (Firefox) en insats för att laga det som är trasigt. I ett initiativ kallat ”blockparty” menar Mozilla att vi inte ska blockera annonser specifikt, utan att vi istället ska blockera oacceptabelt beteende. Detta skulle kunna vara sådant som t.ex.
• Bildinnehåll från tredjepart över en viss storlek
• Spårning från tredjepart
• Rörliga bilder
• Ljud
• Programkod från tredjepart
Listan kan göras lång. Ett tydligt tecken på att innehållsleverantörer och reklamköpare har en del att jobba på.

Pagefair, ett företag som under lång tid undersökt annonsblockering (och också tillhandahåller en annonsblockerar-blockerare), mäter att 25% av alla i Sverige använder annonsblockerare. Vi ligger med andra ord långt efter världsmästarna Polen på 35%. Pagefair har också undersökt vad som skulle få människor som inte installerat en annonsblockerare att göra detta. Över 50% ansåg att spårning på nätet skulle vara avgörande.

Interactive Advertising Bureau (IAB) avger en läpparnas bekännelse i en artikel där de lanserar initativet LEAN, ett försök att återfå förtroendet från alla som tröttnat på reklamindustrins övertramp. Samtliga punkter är lovvärda, men den uppmärksamme läsaren ser genast att det saknas något om spårning. Så vi har alltså en reklamindustri som lovar bot och bättring samtidigt som innehållsleverantörerna hotar med blockering mot de som ledsnat.

Det som talar emot att denna blockering verkligen kommer att ske är givetvis att det blir larvigt att blockera de som faktiskt använder internet i stor omfattning, dvs de med annonsblockerare, det är nämligen samma kundgrupp som delar artiklar. Blockera på, men acceptera då också att ”virala länkar” helt upphör.

Blockering har dock fler konsekvenser. Sannolikheten att ett ”enginering war” uppstår, där medel och motmedel mellan annonsblockerare och innehållsleverantörer ständigt utvecklas är stor, och inte något som innehållsleverantörerna har en rimlig chans att vinna.

Tyvärr är det också så att även om det skulle gå att låsa ute alla med annonsblockerare, tex med hjälp av sk betalväggar,  så sker något annat. Nyheter är nämligen en ”commodity” och de som inte längre kan nå etablerad media söker istället nyheter på annat håll. Den som blir först med att erbjuda spårsningsfria nyhter får alltså monopol på nyhetsfördelningen till 25% av internetanvändarna i Sverige och därmed möjligheten att påverka. Vi kan anta att de flesta inte kommer att vilja ge någon ensamt spelrum på den marknaden.


Vad kan man göra för att hjälpa turkiska medborgare?

DFRI har fått flera frågor om hur man som privatperson kan hjälpa turkiska medborgare mot Netclean. Det finns ett antal konkreta åtgärder man kan vidta beroende på hur mycket tid och resurser man har möjlighet att bidra med. Här kommer en lista med förslag som kräver olika mängder med tid och resurser. Ingen kan göra allt, men alla kan göra något.

•   Den första åtgärden bör vara att informera sig, som beskrivet i den här posten.
•   Gå med i DFRI!
•   Skriv ett mail eller ett brev till folkvalda i din kommun. Uttryck din oro för det som händer och fråga om kommunen (eller någon i kommunen, t.ex. ett bibliotek eller en skola) köper Netcleans programvara och om man i sådana fall har funderat på vilka konsekvenser det får för demokratin utomlands.
•   Det är valår. Fråga i valstugor hur de kommunala partierna ställer sig i frågan. Om de hänvisar till någon annan, be om kontaktuppgifter och fråga vidare.
•   Om du är förälder eller elev så kan du fråga på din eller dina barns skola om de använder ett kommersiellt internetfilter och om man i så fall vet om filterleverantören också används för censur utomlands. Fråga om skolan har etiska riktlinjer för vad som är acceptabelt för leverantörer att göra utanför skolan.
•   Om du är förälder eller barn kan du prata med dina föräldrar eller dina barn om internetfilter och hur de påverkar.
•   Ring eller maila till din internetleverantör och fråga om de använder produkter från Netclean i sitt nätverk.  Förklara att du inte känner dig bekväm med att din internetleverantör betalar till företag som   hotar demokratin och döljer övergrepp mot barn.

Om du behöver hjälp med att tolka svar från din kommun, skola eller internetleverantör eller ha hjälp med att formulera dig så kan du maila till tips@dfri.se.


Uppdatering om Netclean och Turkiet

Under Almedalsveckan publicerades ett flertal artiklar om det svenska företaget Netclean i dagspressen. Nyheterna i SR:s P3 tog upp problemet och DFRI medverkade. Vidare har vi fått reda på att Netclean redan har den egyptiska regeringen som kunder. Trots den omfattande censur som sker i landet så hävdar Netclean att deras utrustning inte bidrar till censuren. Netclean menar även att utrustningen är ”låst” och inte kan användas för annat än spärrlistorna från IWF (Internet Watch Foundation).

Netclean har i en bloggpost sagt att Whitebox (produkten som utför censur på operatörs-nivå) finns i ca 20 länder. DFRI inväntar fortfarande svar på det öppna brevet vi skickade förra veckan.

Trots kritiken är det osannolikt att en affär i den här storleksordningen kommer låta sig stoppas i första taget. DFRI fortsätter sitt arbete med frågan. För de som vill hjälpa oss och undrar vad de kan göra, är ett bra första steg att informera sig mer om ämnet. Den enda svenska forskning som berör internetfiltrering har gjorts av Marie Eneman på Göteborgs universitet. I en intervju med Netcleans VD kan man läsa:

 ” Christian Berg hänvisar till Marie Eneman på Chalmers som forskar på filtrering av internet och skrivit en avhandling som bland annat handlar om överblockering – att råka ta med för mycket på listan.
– Hon kom fram till att det inte var några problem, säger han.
– Det gjorde jag inte alls, säger Marie Eneman.”

Journalisten Anders R Ohlsson har också skrivit en bok om filtrering som kan laddas ned gratis. DFRI:s europeiska samarbetsorganisation EDRi skrev 2010 en blocking booklet. Den är på engelska men är lätt att förstå. Däremot har den ingen information om det som hänt efter 2010, tex rättsfall mm.