[:sv]Den 25 maj lämnade DFRI tillsammans med Dataskydd.net in en skrivelse till utredningen om modernisering av regler för husrannsakan och beslag.
Skrivelsen tar upp konsumenträttsliga aspekter av husrannsakansregler i Sverige, och den oundvikliga kopplingen mellan brottsbekämpande myndigheters befogenheter och den informationsmiljö som konsumenter och enskilda befinner sig i.
Vi gör en skillnad mellan teknisk säkerhet och juridisk säkerhet. Att ge polisen möjlighet att manipulera IT-system eller funktioner i IT-system utan ägarens tillåtelse är en tydlig risk för systemets tekniska säkerhet. Vi påvisar att det nästan helt saknas juridisk säkerhet för konsumenter, med innebörden att om någonting går tekniskt fel, så är konsumenter och enskilda ansvariga för det.
Husrannsakansutredningen kommer att behandla sådan olovlig polisiär manipulation inom ramen för sitt uppdrag att undersöka husrannsakan på distans och husrannsakan i en dator.
Utredningen ska emellertid också beakta beslag av information och möjligheter att utsträcka polisens befogenheter att beslagta mer information. Dataskydd.net och DFRI kopplar den svenska statens frikostiga inställning till kartläggning av enskilda genom de polisiära myndigheterna till en torftig rättstradition, där rätten till integritet, privatliv och dataskydd ännu inte manifesterats som en rätt till identitet och självständig identitetsbildning. Vi föreslår att man rör sig närmare den tyska formuleringen av rätten till privatliv, där polisens möjligheter att samla på sig, lagra, kopiera och kartlägga information om enskildas privata sfär är mycket mer begränsad än vad den är i Sverige.
Till sist tar vi också upp problemen med att svenska brottsbekämpande myndigheter influeras av amerikanska myndigheter och företag i osäkerhetsbranschen. Eftersom USA har ett starkt konstitutionellt ramverk där polisen har både operativa, ekonomiska och processuella incitament att hålla sig inom lagens ramar, blir långt gående befogenheter ett mindre problem för både enskilda och näringslivsaktörer. I Sverige saknas operativa, ekonomiska och processuella incitament för polisen att följa lagen. Att det därför inte står på varken åklagarmyndighetens eller polisens prioriteringslista att säkerställa lagenlighet i tvångsåtgärder syns inte minst i Säkerhets- och integritetsnämndens tillsynsrapporter. Vi tror att den svenska lagstiftarens förbiseende av dessa viktiga aspekter till skydd för enskilda har att göra med att enskilda saknar en stark och kontinuerlig representation för sina rättigheter i Sverige.
Läs hela inlagan från Dataskydd.net och DFRI.
[:]