Pressmeddelande: DFRI stöder #BanSurveillanceAdvertising i internationell koalition kräver åtgärder mot övervakningsbaserad reklam

Grupper i Europa och USA efterfrågar åtgärder för att stoppa reklam som hotar medborgarnas rättigheter.

Varje dag exponeras konsumenter för omfattande kommersiell övervakning online. Detta leder till manipulation, bedrägeri, diskriminering och kränkningar av sekretess. Information om vad vi gillar, våra inköp, vår mentala och fysiska hälsa, sexuella läggning, plats och politiska åsikter samlas in. Dessa kombineras och används under sken av att rikta reklam.

I en ny rapport belyser det norska konsumentrådet (NCC) de negativa konsekvenserna av den kommersiella övervakningen från konsumenter och samhälle. Tillsammans med 55 organisationer och experter ber NCC myndigheter på båda sidor om Atlanten att överväga ett förbud. I Europa kan den kommande Digital Services Act lägga den rättsliga ramen för detta.

I USA bör lagstiftare ta tillfället i akt att anta omfattande integritetslagstiftning som skyddar konsumenterna.

– Insamlingen och användning av känsliga uppgifter om oss bryter mot vår rätt till privatliv och utsätter oss för manipulation, diskriminering och bedrägeri. Detta skadar individer, verksamheter och samhälle som helhet, säger Mattias Axell, ledamot i Föreningen för Digitala Fri- och Rättigheter.

I en norsk befolkningsundersökning som utförts av YouGov på uppdrag av NCC, säger konsumenter tydligt att de inte vill ha kommersiell övervakning. Bara en av tio respondenter var positiva till att kommersiella aktörer samlade in personlig information om dem online, medan endast en av fem tyckte att annonser baserade på personlig information är acceptabla.

– De flesta människor vill inte bli övervakade online eller ta emot annonser baserat på spårning och profilering. Dessa resultat speglar liknande undersökningar från Europa och USA. Detta borde skicka en kraftfull signal till beslutsfattare som undersöker hur man bättre kan reglera internet, säger Mattias Axell.

Politiker och organisationer i det civila samhället på båda sidor om Atlanten står alltmer mot dessa invasiva metoder. Till exempel har Europaparlamentet och Europeiska datatillsynsmannen (EDPS) redan uppmanat att betona och förbjuda övervakningsbaserad reklam. En koalition av konsument- och medborgerliga organisationer i USA har krävt ett liknande förbud. Betydande konsekvenser NCC-rapporten ”Time to ban surveillance-based Advertising” avslöjar olika skadliga konsekvenser som övervakningsbaserad reklam kan ha för individer och för samhället:

Manipulation

Företag med omfattande och intim kunskap om oss kan forma huvudmeddelandena som försöker nå oss när vi är mottagliga, till exempel för att påverka val eller för att avvärja viktminskningsprodukter, ohälsosam mat eller hasardspel.

Diskriminering

Kapacitet och automatisering av övervakningsbaserade reklamsystem ökar risken för diskriminering. Det kan vara till exempel genom att utesluta konsumenter baserat på inkomst, kön, ras, etnicitet eller sexuell läggning, plats eller genom att vissa konsumenter betalar för produkter eller tjänster.

Felaktig information

Bristen på kontroll över var annonser visas kan främja och finansiera falskt eller skadligt innehåll. Detta medför också stora utmaningar för förläggare och annonsörer när det gäller intäkter, anseendeskador och ogenomskinliga försörjningskedjor.

Undergräver konkurrensen

Övervakningsaffärsmodellen gynnar företaget som samlar in och behandlar information över olika tjänster och plattformar. Detta gör det svårt för mindre aktörer att konkurrera och påverkar negativt företag som respekterar konsumenternas grundläggande rättigheter.

Säkerhetsrisker

När tusentals företag samlar in och bearbetar enorma mängder personuppgifter ökar risken för identitetsstöld, bedrägeri och utpressning. NATO har beskrivit denna datainsamling som en nationell säkerhetsrisk.

Sekretessbrott

Insamling och användning av personuppgifter sker med liten eller ingen kontroll, både av stora företag och av företag som är okända för de flesta konsumenter. Konsumenterna har inget sätt att veta vilken data som samlas in, vem informationen delas med och hur den kan användas.

– Det krävs mycket för att rättfärdiga de negativa konsekvenserna av detta system. Ett förbud kommer bidra till en hälsosammare marknadsplats vilket hjälper till att skydda individer och samhälle, kommenterar Mattias Axell.

Bra alternativ

I rapporten pekar NCC på alternativa digitala reklammodeller som inte är beroende av konsumentövervakningen, och som ger annonsörer och utgivare mer övervakning och kontroll över var annonser visas och vilka annonser som visas.

– Det är sen länge fullt möjligt att sälja reklamutrymme utan att basera det på intima detaljer om kunden. Det finns flera lösningar för att visa annonser i relevanta sammanhang, eller där konsumenter själv rapporterar vilka annonser de vill se, säger Mattias Axell.

– Ett förbud mot övervakningsbaserad reklam skulle också bana väg för en mer transparent marknadsföringsmarknad. Detta minskar behovet av att dela stora delar av annonsintäkterna med tredje part, såsom datamäklare. Jämna villkor skulle bidra till att ge annonsörer och innehållsleverantörer mer kontroll och behålla en större andel av intäkterna.

Den samordnade pressen bakom rapporten och brevet illustrerar den växande beslutsamheten hos konsument-, digitala rättigheter, mänskliga rättigheter-organisationer och andra grupper i det civila samhället för att stoppa den utbredda affärsmodellen att spionera på allmänheten.

Vill du vara en del av uppropet?

Vänligen låt oss veta om du eller din organisation vill vara en del av denna uppmaning. Allt ni behöver göra är att skicka ett e-postmeddelande till Norska Förbrukerrådet och så kommer de lägga upp er på listan.

Öppet brev till politiker i EU och USA

Report: Time to ban surveillance-based advertising

Kunders attityd till övervakningsbaserad reklam

Originaltext på engelska


DFRI skriver under ReclaimYourFace – det Europeiska Civilsamhällets Initiativ för ett förbud mot biometriska massövervakningsmetoder

Vi uppmanar Europeiska kommissionen att strikt reglera användningen av biometrisk teknik för att undvika otillbörlig inblandning i grundläggande rättigheter.

I synnerhet ber vi kommissionen att förbjuda, i lag och i praktiken, urskillningslös eller godtyckligt riktad användning av biometri som kan leda till olaglig massövervakning. Dessa påträngande system får inte utvecklas, distribueras (även på försök) eller användas av offentliga eller privata enheter i den mån de kan leda till onödiga eller oproportionerliga ingrepp i människors grundläggande rättigheter.

Bevis visar att användningen av biometrisk massövervakning i medlemsstaterna och av EU-byråer har resulterat i brott mot EU:s dataskyddslagstiftning och otillbörligt begränsat människors rättigheter inklusive deras integritet, rätt till yttrandefrihet, rätt att protestera och att inte bli diskriminerad. Den utbredda användningen av biometrisk övervakning, profilering och förutsägelse är ett hot mot rättsstatsprincipen och våra mest grundläggande friheter.

I detta ECI uppmanar vi därför kommissionen att föreslå en rättsakt som bygger på och fullt ut respekterar de allmänna förbuden i GDPR och LED för att säkerställa att EU-lagar uttryckligen och specifikt förbjuder biometrisk massövervakning.

Förbjud biometrisk massövervakning!

44 civilsamhällesorganisationer kräver ett förbud mot biometrisk massövervakning i EDRis rapport, ”Ban Biometric Mass Surveillance: A set of fundamental rights demands for the European Commission and EU Member States”

Över hela Europa blir mycket påträngande och rättighetskränkande tekniker för ansiktsigenkänning och biometrisk bearbetning tyst överallt i våra offentliga utrymmen. Eftersom Europeiska kommissionen rådfrågar allmänheten om vad de ska göra, uppmanar EDRi kommissionen och EU:s medlemsstater att se till att sådan teknik är helt och hållet förbjuden i både lag och praxis.

Fortsätt gå. Inget att se här….

I slutet av 2019 hade minst 15 europeiska länder experimenterat med invasiva biometriska massövervakningsteknologier, såsom ansiktsigenkänning. Dessa är utformade för att titta på, spåra eller analysera människor, poängsätta dem och göra bedömningar om dem under deras dagliga liv.

Ännu värre, många regeringar har gjort detta i samarbete med hemlighetsfulla teknikföretag, i frånvaro av offentlig debatt, och utan att ha visat att systemen uppfyller ens de mest grundläggande tröskelvärdena för ansvarsskyldighet, nödvändighet, proportionalitet, legitimitet, laglighet eller skydd.

Några tusen kameror för att styra dem alla

Utan integritet har du inte rätt till en privat chatt med dina vänner, din familj, din chef eller ens din läkare. Din aktivism för att rädda planeten blir allas angelägenhet. Du kommer att fångas när du blåser i visselpipan om övergrepp och korruption, eller när du deltar i en politisk marsch som din regering inte vill att du ska delta i. Du förlorar rätten att gå på gudstjänst eller fackföreningsmöte utan att någon håller ett öga på dig; att krama din partner utan att någon snokar; eller att vandra fritt utan att någon
tror att du är misstänksam.

Med konstant massövervakning förlorar du ett sätt att någonsin vara riktigt ensam. Istället blir du ständigt övervakad och kontrollerad.

COVID-1984?

Sedan starten av Coronavirus-pandemin har appar och andra förslag föreslagits för att snabbt expandera kropps- och hälsoövervakningssystem under täckmantel av folkhälsa. Det finns dock en reell risk att skadorna som orsakas av utökade övervakningsåtgärder kommer att bestå långt efter att pandemin är över. Kommer arbetsgivare till exempel att ta bort kamerorna som gör temperaturkontroller på kontor efter pandemin?

Biometriska massövervakningssystem kan förvärra strukturella ojämlikheter, påskynda olaglig profilering, ha en kylande effekt på deras yttrande- och mötesfrihet och sätta gränser för allas möjlighet att delta i offentliga och sociala aktiviteter.

Fanny Hidvégi, Europe Policy Manager på EDRi-medlemmen Access Now (AN) förklarar:

Mänskliga rättigheter gäller i nödsituationer och hälsokriser. Vi behöver inte välja mellan integritet och hälsa: skyddet av digitala rättigheter främjar också folkhälsan. Upphävandet av dataskyddsrättigheterna i Ungern visar varför EU måste öka för att skydda de grundläggande rättigheterna.

Biometrisk övervakning – en arkitektur av förtryck

Utmålad som ett ”förtryckets arkitektur” gör oriktad insamling eller bearbetning av känsliga biometriska data det möjligt för regeringar och företag att bygga upp otroligt detaljerade permanenta register över vem du möter, vart du går och vad du gör. Dessutom tillåter det dessa aktörer att använda alla dessa register mot dig – oavsett om det är för brottsbekämpande, offentlig myndighet eller till och med kommersiellt bruk. Genom att länka dem till ansikten och kroppar blir dessa permanenta register bokstavligen inristade i din hud. Staternas ökade kapacitet att spåra och identifiera individer genom ansiktsigenkänning och annan biometrisk bearbetning är sannolikt att oproportionerligt påverka befolkningar som redan är mycket poliserade, övervakade och utsatta för övergrepp, inklusive färgade personer, romer och muslimska grupper, sociala aktivister, HBTQ+-personer och personer med irreguljär migrationsstatus. Det kan inte finnas plats för detta i ett demokratiskt, rättighetsbaserat, rättsstatsrespekterande samhälle.

Ioannis Kouvakas, juridisk tjänsteman på EDRi-medlemmen Privacy International (PI) varnar för att:

Införandet av ansiktsigenkänning i städer är en radikal och dystopisk idé som avsevärt hotar våra friheter och ställer grundläggande frågor om vilken typ av samhällen vi vill leva i. Som en mycket påträngande övervakningsteknik kan den ge myndigheterna nya möjligheter att undergräva demokratin under täckmanteln av att försvara det. Vi måste permanent förbjuda lanseringen nu innan det är för sent.

EDRi kräver därför ett omedelbart och obestämt förbud mot biometrisk massövervakning i hela Europeiska unionen.

Biometrisk massövervakning är olaglig

Detta förbud grundar sig i de rättigheter och skydd som är inskrivna i Europeiska unionens stadga om grundläggande rättigheter, den allmänna dataskyddsförordningen (GDPR) och lagens upprätthållande direktiv (LED)
som för närvarande är i fokus för deras tvåårsjubileumsgranskningar . Tillsammans garanterar dessa instrument att EU:s folk kan leva utan rädsla för godtycklig behandling eller maktmissbruk. med respekt för deras autonomi och självutveckling; och inom säkerhet och säkerhet genom att sätta starka standarder för dataskydd och integritet. Biometrisk massövervakning utgör en kränkning av kärnan i dessa instrument och ett brott mot själva kärnan i EU:s grundläggande rättigheter.

När väl system finns på plats som normaliserar och legitimerar 24/7-bevakning av alla, hela tiden, är det en hal backe mot auktoritärism. EU måste därför, genom lagstiftande och icke-lagstiftande medel, säkerställa att biometrisk massövervakning är helt och hållet förbjuden i lag och i praktiken.

Lotte Houwing, policyrådgivare på EDRi-medlemmen Bits of Freedom (BoF) varnar för att:

Vi formar morgondagens värld med de åtgärder vi vidtar idag. Det är av yttersta vikt att vi har detta i åtanke och inte låter covid-19-krisen skrämma oss in i ett (mass)övervakningstillstånd. Övervakning är ingen medicin.

EU reglerar allt från mediciner till barnleksaker. Det är otänkbart att ett läkemedel som inte har visat sig vara effektivt, eller en leksak som utgör betydande risker för barns välbefinnande, skulle släppas ut på marknaden. Men när det kommer till biometrisk datainsamling och bearbetning, i synnerhet på ett oriktat sätt i offentliga utrymmen (dvs. massövervakning), har EU varit en fristad för olagliga biometriska experiment och övervakning. Detta har hänt trots att en studie från 2020 visade att över 80 % av européerna är emot att dela sina ansiktsdata med myndigheter.

EDRi uppmanar EU-kommissionen, Europaparlamentet och medlemsstaterna att hålla fast vid sina värderingar och skydda våra samhällen genom att förbjuda biometrisk massövervakning. Om man inte gör det ökar riskerna för en okontrollerad och okontrollerbar nedgång till en digital dystopi .

Underteckna denna ECI för att be om ett FÖRBUD mot biometrisk massövervakning!

Läs mer om projektet här.


Tänk om regeringen och riksdagen behandlade skattefinansierad IT som offentlig infrastruktur?

Tänk för ett ögonblick att vår regering skulle hantera vår offentliga infrastruktur, som våra gator och offentliga byggnader, på samma sätt som den hanterar vår digitala infrastruktur:

Våra förtroendevalda i riksdagen skulle jobba i ett hyrt utrymme där de inte vore tillåtna att rösta för striktare miljölagstiftning för att ägaren – ett multinationellt bolag – inte tillät den typen av röstning i sina lokaler. Inte heller skulle det tillåta en sen länge försenad uppdatering till mer än 500 sittplatser.

Det leder till att en del riksdagsmedlemmar får stå utanför, på gatan. Och några korsningar bort rivs ett nytt gym redan ned till grunden, bara sex månader efter att det byggdes. Det ersätts av en exakt kopia – till hög kostnad. Och den enda skillnaden: Den nya tillverkaren erbjuder också ”Streetbasket” som en adderad funktionalitet. Under tiden, varje natt, genom en dold bakdörr i stadshuset, blir dokument som innehåller känslig information om stadsbor, allt från bankdata till sjukvårdsuppgifter, stulna.

Men ingen är tillåten att göra något åt det, för att leta efter bakdörrar och låsa dem skulle strida mot det signerade användaravtalet. Och absurt som det låter, när det handlar om vår digitala infrastruktur – saker som programvara och applikationer, som vår regering använder varje dag – är den här jämförelsen ganska träffsäker.

För mestadels, upphandlar våra myndigheter proprietär programvara. Det betyder att massor av pengar går till licenser som varar under en begränsad tid och begränsar våra rättigheter. Vi tillåts inte att använda vår infrastruktur på ett rimligt sätt. Och eftersom källkoden till proprietär programvara vanligtvis är en affärshemlighet, blir sökning efter säkerhetshål eller avsiktligt installerade bakdörrar extremt svårt och till och med olagligt. Men våra offentliga administrationer kan göra bättre!

Om all offentligt finansierad programvara var Fri och Öppen programvara, kunde vi använda och dela vår infrastruktur till vad som helst och så länge vi ville. Vi skulle kunna uppgradera den, reparera den, och bygga om den hur som helst för att anpassa den till våra behov. Och eftersom den ”Öppna Källkoden” i Fri Programvara innebär att ritningen är öppet läsbar för alla, blir sökning och stängning av säkerhetshål mycket lättare. Och om något praktiskt brukbart och tillförlitligt var skapat digitalt, kan du inte bara återanvända ritningen över hela landet, men den faktiska kreationen kan distribueras var som helst, till och med internationellt!

Ett utmärkt exempel på det är ”FixMyStreet”: Ursprungligen utvecklat i England som en Fri Programvaru-app för att rapportera, se och diskutera lokala problem som väggropar, används den nu över hela världen. Alla tjänar på det för att nya funktioner och förbättringar delas med alla. Om all vår programvara var utvecklad så här, kunde vi sluta krångla med restriktiva licenser och börja tänka på var och hur programvara kan hjälpa oss.

Vi kunde koncentrera oss på att skapa ett bättre samhälle för alla. Så, om du tycker att morgondagens infrastruktur borde ligga i våra egna händer, hjälp till genom att dela denna video och besök kampanjens webbplats och läs mer vad du kan göra i Sverige här.

Det är dags för oss att kräva:

Offentliga pengar?
– Offentlig kod!

Skriv under, gå med i DFRI och engagera dig!

Källa till video: https://media.fsfe.org/w/e4avhTKuNAM4eqiy8qdZsg
Källa till text: https://git.fsfe.org/pmpc/website/src/branch/master/site/static/video-subs/webvtt
Licens på text: https://git.fsfe.org/pmpc/website/src/branch/master/LICENSE – GNU GPLv3


DFRI stöder den europeiska kampanjen Right to Repair för Rätten att Reparera

Vi anser att alla ska ha rätt att reparera sina ägodelar. Det skulle inte bara vara mest meningsfullt för miljön, det skulle också skapa jobb och besvara konsumenternas önskemål om produkter som håller längre.

Det är därför DFRI precis gick med i den europeiska kampanjen Right to Repair (Rätten att Reparera)! En koalition av över 90 organisationer från 19 europeiska länder som kämpar för längre hållbara och mer reparerbara produkter och för att göra reparation till norm.

Mer specifikt vill kampanjen och vi se:

  • Produkter designade för att hålla och för att kunna repareras närhelst det behövs
  • Universell tillgång till prisvärda reservdelar och reparationsmanualer
  • Långsiktiga mjukvaruuppdateringar Information om produktens reparerbarhet för såväl medborgare som reparatörer vid inköpsstället

Läs mer om kampanjens krav här.

För att följa kampanjen, anmäl dig till dess nyhetsbrev.

Right to Repair logotyp

Varför startades kampanjen?

De senaste åren har miljöorganisationer, reparationsföretag och medborgaraktivister från hela världen fått nog av ett system som gör reparation av elektronik extra svår och bidrar till att miljoner ton e-avfall skickas till deponier varje år.

Reparationscaféer på gräsrotsnivå och omstartspartier tillhandahåller reparationer för produkter där det inte längre finns någon hållbar kommersiell modell och oberoende reparatörer gör sitt bästa med ibland väldigt liten tillgång till reservdelar och reparationsinformation.

Men dessa ansträngningar har sina gränser när systemet i sig verkar fientligt att stödja reparation och återanvändning.

Det är därför som flera europeiska organisationer som representerar gemenskaper som reparationsgrupper, aktörer inom reparationsekonomin, gör-det-själv-reparatörer och alla medborgare som vill förespråka sin rätt till reparation lanserades i början av september. Det är en kampanj för att upprätthålla trycket på europeiska beslutsfattare att anta ambitiösa lagstiftningsåtgärder som stöder och uppmuntrande reparation.

På EU-nivå finns det faktiskt en verklig möjlighet till förändring. År 2019 antogs nya regler som en del av ekodesign som kräver att tillverkare av produkter som tvättmaskiner och TV-apparater ska säkerställa tillgång till reparationsmanualer, vissa reservdelar och utforma dem på ett sätt som förenklar demontering för reparation.

Nu ber vi snarast om:

  1. Ekodesign för alla produkter inklusive smartphones
  2. Nationella register för oberoende reparatörer
  3. Ett reparationsindex för att informera konsumenterna

För att göra det behöver den internationella kampanjens och DFRI ditt stöd! Anmäl dig här (länk till formuläret för kampanjnätverkets nyhetsbrev) om du vill hålla dig uppdaterad med vad som händer med kampanjen och hur du kan engagera dig. Kontakta kampanjen via denna länk här eller via e-post om du vill bli en medlem i kampanjen med din organisation.

Originalpostning på engelska: https://repair.eu/news/the-right-to-repair-european-campaign-is-live/


DFRI ställer sig bakom kampanjen PublicCode.eu – offentliga pengar, offentlig kod!


Offentligt finansierad programvara måste vara Fri och öppen programvara. Medan det finns massor av bra anledningar till detta är många politiker fortfarande omedvetna om detta och det vill vi ändra på.

Fri programvara ger alla rätten att använda, studera, dela och förbättra programvara. Det främjar andra fundamentala friheter som yttrandefrihet, fri press och integritet samt ger bättre konkurrens.

Vad kan du göra?

Signera det öppna brevet för att ge budskapet större tyngd med din röst. Tiotusentals personer och hundratals organisationer har redan signerat.

Sprid budskapet! Vi behöver din hjälp att dela budskapet på din webbsida eller via redan förberedda kampanjmeddelanden på valfri plattform!

Vill du hjälpa till att sprida ordet?

Din hjälp välkomnas för att gilla och sprida DFRIs inlägg:

Mastodon: https://mastodon.social/@dfri/107801307270491388
Twitter: https://twitter.com/dfri_se/status/1493518508029845504
Linkedin: https://www.linkedin.com/feed/update/urn:li:activity:6899285135254966272/?actorCompanyId=27069763

Läs mer om kampanjprojektet, det öppna brevet och ställningstagandet här.