Remiss av SOU 2023:61 – Delbetänkande: En säker och tillgänglig statlig e-legitimation (Fi2023/02704)

Föreningen för Digitala Fri- och Rättigheter yttrar sig här över SOU 2023:61.

Ansiktsbilder och fingeravtryck i bäraren innebär en oacceptabel integritetsrisk

Föreningen för digitala fri- och rättigheter tycker det är fel att ansiktsbild och fingeravtryck enligt förslaget ska sparas i bäraren.

För det första, utredningen konstaterar helt riktigt att om ansiktsbild och fingeravtryck ska sparas i bäraren innebär det en integritetsrisk. Däremot hävdar utredningen att det skulle vara acceptabelt med följande motivering (sid 230 i utredningen):

”Förslagen innebär dock inte att det ska vara obligatoriskt att ansöka om en statlig e-legitimation, varför skyldigheten att lämna ifrån sig integritetskänsliga uppgifter såsom ansiktsbilder eller fingeravtryck inte kan sägas stå i strid med den enskildes grundläggande fri- och rättigheter.”

Det resonemanget håller inte. Att ha någon form av e-legitimation är idag de facto i det närmaste obligatoriskt; det är mycket svårt att klara sig utan e-legitimation. Samtidigt är de dominerande lösningarna (BankID och Freja) djupt problematiska ur integritetssynpunkt. Om nu den kommande statliga e-legitimationen också är integritetskränkande, kommer det inte finnas någon utväg alls för den medborgare som vill bevara sin integritet.

Argumentet att integritetskränkning skulle vara acceptabel för att det inte ska vara obligatoriskt att ansöka om en statlig e-legitimation, är alltså ett mycket dåligt argument.

Dessutom har Myndigheten för Digital Förvaltning [Digg] i sin rapport ”En säker och tillgänglig statlig e-legitimation” tydligt förklarat varför det är orimligt att ha med biometri i bäraren. Dels kommer den biometriska jämförelsen ibland att misslyckas vilket då gör att e-legitimationen inte kan användas. Dels finns rent tekniska hinder för biometriverifiering på distans, se avsnittet ”Lösningen innefattar inte biometriska funktioner” på sidan 3 i Bilaga 3 i Diggs rapport. Den här utredningen gör ingen annan bedömning än Digg om detta, så anledningen till att biometri ändå föreslås ingå i bäraren verkar vara att utredningen har en förhoppning om att en eventuell framtida teknisk utveckling skulle göra det möjligt att använda den biometriska informationen någon gång i framtiden. Vi anser det orimligt att kränka människors integritet när det inte ens går att använda informationen idag, utan endast i ett osäkert framtidsscenario.

Sammanfattningsvis: Föreningen för digitala fri- och rättigheter tycker att grundläggande fri- och rättigheter är väldigt viktiga. Därför borde ansiktsbild och fingeravtryck inte sparas i bäraren.

Bra att den statliga e-legitimationen föreslås bygga på öppna standarder

Föreningen för digitala fri- och rättigheter ser det som positivt att utredningen föreslår att den statliga e-legitimationen ska baseras på öppna standarder.

Bra att e-legitimationen föreslås vara på ett kort och inte i en smarttelefon

Ur ett rättighetsperspektiv ser Föreningen för digitala fri- och rättigheter det som positivt att e-legitimationen tillhandahålls som ett kort, eftersom det finns personer som inte kan eller vill använda en smarttelefon.

Bra att den statliga e-legitimationen föreslås ge möjlighet för id-växling

Att den statliga e-legitimationen föreslås kunna användas för id-växling (sid 93) anser Föreningen för digitala fri- och rättigheter är bra eftersom det underlättar mycket för alternativa lösningar.

Slutligen vill vi än en gång understryka vikten av att grundläggande fri- och rättigheter skyddas. Därför borde ansiktsbild och fingeravtryck inte sparas i bäraren, som förklarats ovan. Det är viktigt.


Tack till alla ideella krafter medlemmar i eleg-projektet och DFRI som skrev remissvaret!

Läs mer om DFRI-projektet Fri- och öppen e-legitimation: https://www.dfri.se/projekt/e-legitimation/

Välkommen att bli medlem i :DFRI: https://www.dfri.se/bli-medlem/

Donera till :DFRI: https://www.dfri.se/donera/


Remiss av SOU 2023:2 Delbetänkande En inre marknad för digitala tjänster – ansvarsfördelning mellan myndigheter – Digital Services Act (DSA)

Föreningen för Digitala Fri- och Rättigheter har beretts tillfälle att yttra sig över SOU 2023:02.

DFRI har inte något att invända att Post- och Telestyrelsen utses till samordnande och koordinerande myndighet. Det finns som utredningen lyfter idag inte någon svensk myndighet som har ansvar för alla de sakområden som DSA aktualiserar. Mot bakgrund av behovet av ett stärkt konsumentskydd är det även lämpligt att Konsumentverket utses till behörig myndighet. I den uppräkning av exempel som nämns i skäl 109 i DSA angående vilka myndigheter som kan utses som behöriga framgår att flera myndigheter kan utses.

Med anledning av att rättsakten omfattar flera områden, och det finns en uttalad möjlighet att utse flera behöriga myndigheter vill dock DFRI belysa att rättsakten i sig, vilken har till syfte att reglera plattformars användning av personlig data, även för med sig djupgående implikationer för enskilda vid användningen av digitala verktyg, att övriga krav i rättsakten kan komma innebära att fler automatiserade personuppgiftsbehandlingar i syfte att uppnå efterlevnad, samköring av separata kategorier av uppgifter, och en ökad möjlighet till profilering och övervakning av enskilda registrerade. Genom kraven på insyn och öppenhet, däribland kravet på utomeuropeiska aktörer att utse en enskild kontaktperson, kan detta innebära att europeiska myndigheter ges ökade möjligheter till uppgiftsinsamling om enskilda. Genom utökade möjligheter att inkomma med förelägganden mot innehåll som anses olagligt uppstår också fler personuppgiftsbehandlingar som omfattar analys av integritetskänsliga uppgifter och profilering av enskilda som publicerar material.

Det är viktigt att notera att dessa åtgärder om de implementeras felaktigt eller används otillbörligt innebär en stor risk för den personliga integriteten och har stor potential att skada även andra grundläggande fri- och rättigheter såsom yttrandefriheten. Även med beaktande av kraven på öppenhet och transparens så finns det i rättsakten heller inga tydliga direktiv hur åtgärderna ska kontrolleras och efterlevas.

I och med kraven på skyndsamhet att radera innehåll som anses olagligt uppstår även en risk att operatörerna anlägger en strategi att summariskt radera tillåtna yttranden och publiceringar utan att faktiskt undersöka dem mer ingående. Detta riskerar skada svensk yttrande- och tryckfrihet eftersom publiceringar som anses misshagliga men inte nödvändigtvis är olagliga typiskt sett är sådana uppgifter som renderar många anmälningar och därför är i störst behov av skydd. Sådana yttranden kan även vara centrala för att väcka debatt om känsliga ämnen. Yttrande-, tryck- och informationsfriheten kommer i stor del till sitt förverkligande på onlineplattformar och i digitala kanaler, och det är därför mycket viktigt att dessa värnas i denna kontext. Hanteringen av förelägganden öppnar även för en missbrukspotential där det inte inte på ett tillfredställande sätt hur föreläggandeprocessen går till, hur öppen och transparent processen är mot enskilda vars publiceringar raderas, eller vilka möjligheter det finns att lagpröva en tolkning av vad som är en olaglig publicering.

Med beaktande av dessa risker och med hänsyn till rätten till integritet och privatliv, rätten till yttrandefrihet, och för att förebygga att rättsakten används på ett otillbörligt sätt för att ytterligare inskränka dessa rättigheter så föreslår DFRI att utredningen och lagstiftaren sätter de grundläggande fri- och rättigheterna i första rummet och utser Integritetsskyddsmyndigheten och Myndigheten för press, radio och tv som behöriga myndigheter, med ansvar för att tillse och övervaka att de grundläggande fri- och rättigheterna respekteras både i implementering och det fortsatta nationella arbetet med rättsakten. Genom att inte enbart luta sig på dessa myndigheters kunskap, utan också ge dem ett självständigt uppdrag att utöva tillsyn och yttra sig i rättsaktens införlivande och efterlevnad skapas bättre förutsättningar att hantera de risker som rättsakten innebär. Genom denna tilldelning skapas också bättre förutsättningar för myndigheterna att bedriva arbete som tillsynsmyndigheter för att t.ex. kontrollera dataskyddsförordningens efterlevnad.

Mattias Axell
Ordförande
Föreningen för Digitala Fri- och Rättigheter
https://www.dfri.se/

Länk till Regeringskansliets webbsida för denna SOU: https://www.regeringen.se/remisser/2023/03/remiss-av-sou-20232-en-inre-marknad-for-digitala-tjanster–ansvarsfordelning-mellan-myndigheter/