DFRI lämnar synpunkter till USA:s högsta domstol

Under våren 2018 ska US Supreme Court avgöra fallet United States v. Microsoft CorpFrågan är vilken rätt USA och dess myndigheter har att begära att amerikanska företag ska lämna ut mejl och andra personuppgifter om kunderna, även när dessa uppgifter är lagrade i andra länder.

DFRI har tillsammans med Privacy International och 25 andra organisationer lämnat in ett yttrande till domstolen i ärendet.

I det aktuella fallet finns personuppgifterna huvudsakligen lagrade på Irland och omfattas därför av nationella och europeiska bestämmelser om dataskydd och rätt till privatlivsskydd. Det finns sedan tidigare olika överenskommelser med USA om hur en begäran från deras polismyndigheter ska hanteras med respekt för europeiska bestämmelser. Nu försöker dock FBI kringgå dessa bestämmelser. Det riskerar att leda till att även andra länder tycker att de har rätt att bestämma långt utanför det egna landets gränser.


DFRI utkörda från ”Trygghetskamerans dag”

Den svenska branschorganisationen Säkerhetsbranschen har idag (2016-04-13) genomfört sitt återkommande evenemang ”Trygghetskamerans dag”. I beskrivningen står bland annat att läsa ”Vad krävs för att människors trygghetsintressen ska överskugga integritetsaspekterna?” — en tydlig prioritering från kommersiella intressen som profiterar på allmänhetens rädsla.

DFRI genomförde en aktion under morgonen, vid evenemanget på Clarion Hotel på Ringvägen i Stockholm. Där filmade DFRI-medlemmar med egna kameror de anländande deltagarna, för deras trygghets skull. Det var dock inte populärt för dessa ”kameravänner” (deras egna uttryck) att blir filmade. Många vände sig bort från kamerorna och var inte alls intresserade av att vara med på bild. På frågan om de inte kände sig tryggare med alla dessa kameror blev svaret ”inte det minsta”.  De kallade även på polis för att mota bort våra kameror.

Personalen på hotellet förklarade varför de motade ut oss och våra kameror: ”Ni måste gå härifrån. Våra deltagare känner sig otrygga när ni filmar.” — ett talande citat när det handlar om att ha andras kameror i sin omedelbara närhet. Med en bransch som så ivrigt vill sälja in kameror som ett sätt att uppnå trygghet, varför är de då så otrygga med att ha kameror på sin egen konferens?

Se även vårt tidigare inlägg om Brottsförebyggande rådets (BRÅ) rapport om övervakningskameror.

I andra kanaler


Kakor, annonsblockering och integritet

Den senaste tiden har det på fler och fler webbplatser dykt upp krönikor som handlar om annonsblockering, inte minst sedan användare av Apples mobiltelefoner nu fått möjlighet att blockera reklam.

Jan Helin, chefredaktör på Aftonbladet överväger att blockera alla som blockar annonser. Washington Post har enligt uppgift redan genomfört adblock-blockering. IDG har skrivit en längre artikel om ämnet. Martin Appel krönikör i samma tidningskoncern tar i hårdare. ”Stoppa gratisätarna!” heter det. Därefter följer en utläggning om hur de som blockar annonser är som grannar i en bostadsrättsförening som inte hjälper till. Vad samtliga dock ”glömmer” att berätta är att de internetanvändare som vänligen tittar på reklamen inte bara profileras på ett olagligt sätt. De utsätts också för andra otäckheter.

Inte nog med att användaren profileras med information så som ålder, kön, intressen, etc. Denna information säljs också vidare. Tekniken som gör detta möjligt blev 2011 olaglig att genomföra utan besökarens samtycke. PTS är nu i slutfasen av sitt tillsynsarbete i ärendet. Givetvis har signalspanings-gänget redan upptäckt det fantastiska i spårningen och börjat använda det för sina egna syften. Det senare går delvis att avhjälpa med teknik, men teknik medför kostnader. Detta är få tidningar eller reklambolag intresserade av.

Den som surfar utan annonsblockering löper också en betydligt större risk att utsättas för skadlig kod (virus, trojaner etc). Problemet är så utbrett att det fått ett eget namn, ”malvertising”, en kombination av de engelska orden ”malware” och ”advertising”. Detta har givetvis redan hänt ett flertal gånger på svenska sajter.

Reglerna för annonsnätverken är hårda. Visst, som innehållsproducent kan du välja bort det mest störande, men inte utan att få betydligt mindre betalt. Allt bygger på att reklamen ska få exekvera kod på slutanvändarens dator via javascript eller flash, komponenter som ofta möjliggör den största integritetsöverträdelsen och som naturligtvis också är den största vektorn för skadlig kod mot webbläsare.

Men hallå, vem är det som gratisäter egentligen?

Så villkoren för att få läsa (eller vara med och städa på gården) är alltså att användare ska acceptera att:
– Så mycket personlig information som möjligt samlas in
– Som sedan säljs vidare till ett okänt antal parter
– Som används av underrättelsetjänster för att profilera dig
– Som ökar sannolikheten för att skadlig kod levereras till din webbläsare
– Utan att be om lov

Använder man en mobiltelefon så påverkas naturligtvis batteritid och telefonens rapphet, samt telefonräkningen. Användarna ska nu betala för nöjet att titta på annonser. Ändå är användarna som delar länkar och bidrar med trafik till sajterna. Givetvis slipper användaren inte några av nackdelarna genom att bli prenumerant. Nej, integritetsproblemen för användaren snarare ökar genom ständig inloggning. Det är inte konstigt att det är svårt att sälja detta.

Många skulle nog hävda att reklamföretag och webbplatser får skylla sig själva. Att de gått över gränsen. Det hade givetvis inte behövt bli så här. Ett arbete för att hantera integritetsproblemen med annonserna påbörjades 2011, men reklamindustrin var föga intresserad.

Trots oviljan från reklamindustrin och därmed också innehållsleverantörerna (DN, SvD m.fl.) att anpassa sig till en ny verklighet så gör Mozilla (Firefox) en insats för att laga det som är trasigt. I ett initiativ kallat ”blockparty” menar Mozilla att vi inte ska blockera annonser specifikt, utan att vi istället ska blockera oacceptabelt beteende. Detta skulle kunna vara sådant som t.ex.
• Bildinnehåll från tredjepart över en viss storlek
• Spårning från tredjepart
• Rörliga bilder
• Ljud
• Programkod från tredjepart
Listan kan göras lång. Ett tydligt tecken på att innehållsleverantörer och reklamköpare har en del att jobba på.

Pagefair, ett företag som under lång tid undersökt annonsblockering (och också tillhandahåller en annonsblockerar-blockerare), mäter att 25% av alla i Sverige använder annonsblockerare. Vi ligger med andra ord långt efter världsmästarna Polen på 35%. Pagefair har också undersökt vad som skulle få människor som inte installerat en annonsblockerare att göra detta. Över 50% ansåg att spårning på nätet skulle vara avgörande.

Interactive Advertising Bureau (IAB) avger en läpparnas bekännelse i en artikel där de lanserar initativet LEAN, ett försök att återfå förtroendet från alla som tröttnat på reklamindustrins övertramp. Samtliga punkter är lovvärda, men den uppmärksamme läsaren ser genast att det saknas något om spårning. Så vi har alltså en reklamindustri som lovar bot och bättring samtidigt som innehållsleverantörerna hotar med blockering mot de som ledsnat.

Det som talar emot att denna blockering verkligen kommer att ske är givetvis att det blir larvigt att blockera de som faktiskt använder internet i stor omfattning, dvs de med annonsblockerare, det är nämligen samma kundgrupp som delar artiklar. Blockera på, men acceptera då också att ”virala länkar” helt upphör.

Blockering har dock fler konsekvenser. Sannolikheten att ett ”enginering war” uppstår, där medel och motmedel mellan annonsblockerare och innehållsleverantörer ständigt utvecklas är stor, och inte något som innehållsleverantörerna har en rimlig chans att vinna.

Tyvärr är det också så att även om det skulle gå att låsa ute alla med annonsblockerare, tex med hjälp av sk betalväggar,  så sker något annat. Nyheter är nämligen en ”commodity” och de som inte längre kan nå etablerad media söker istället nyheter på annat håll. Den som blir först med att erbjuda spårsningsfria nyhter får alltså monopol på nyhetsfördelningen till 25% av internetanvändarna i Sverige och därmed möjligheten att påverka. Vi kan anta att de flesta inte kommer att vilja ge någon ensamt spelrum på den marknaden.


Mobilkartläggning bryter mot lagen

Se även Slaget om staden – andra delen, Öppet brev från Bumbee Labs, Slaget om staden – om rätten till anonyma söndagspromenader och annat om mobilkartläggning.


Framgång för den personliga integriteten i ett område DFRI varit engagerad i det senaste året – mobilkartläggning!

DFRI genomförde i november 2014 en aktion i Västerås för att uppmärksamma att företagarna i Västerås Citysamverkan AB anlitat Bumbee Labs AB för att på prov installera ett system som spårar individer som bär mobiltelefoner med wifi. Vi ifrågasatte rimligheten i urskillningslös spårning utan explicit medgivande och Bumbee Labs svarade bland annat att de kontaktat Datainspektionen som nekat att granska produkten. Efter att media uppmärksammat systemet beslöt Datainspektionen sig för att genomföra en granskning. Resultatet visar nu att besöksflödena i Västerås mäts för noggrant (2015-06-22, diarienummer 2729-2014, pdf).

Datainspektionens granskning visar att det system som används i Västerås för att mäta besöksflöden via personers mobiltelefoner inte är tillåtet i sin nuvarande utformning eftersom det går att spåra hur enskilda personer rör sig i stadskärnan.

Datainspektionen förelägger Västerås Citysamverkan AB att upphöra med behandlingen eller, alternativt, att vidta åtgärder för att komma till rätta med de brister som anges ovan och som närmare utvecklas i skälen till detta beslut. Om bolaget inte upphör med behandling utan avser att vidta åtgärder för att rätta till de brister som anges ovan, föreläggs bolaget att komma in med en åtgärdsplan som beskriver vilka åtgärder som bolaget avser att vidta för att åtgärda de ovan konstaterade bristerna. Åtgärdsplanen ska kommit in till Datainspektionen senast den 30 september 2015.

Framförallt är det viktigt att Datainspektionen anser att telefonens mac-adress kan anses vara en personuppgift under personuppgiftslagen.

En allt för restriktiv tolkning av begreppet personuppgifter när det gäller unika identifierare av mobiltelefoner skulle kunna riskera en försvagning av det skydd för den personliga integriteten som personuppgiftslagen avser att skydda. Med beaktande av att detta skydd är en del av rätten till privatliv som utgör en grundläggande fri- och rättighet enligt Europakonventionen och EU-stadgan anser Datainspektionen att begreppet personuppgift i lagen måste tolkas så att inte utfallet påverkar lagens ändamålsenliga verkan och det effektiva och fullständiga skydd för enskildas grundläggande fri- och rättigheter som dataskyddsdirektivet avser att säkerställa.

Att lagra mac-adresser i hashad form är inte heller det tillräckligt för att avidentifiera individer enligt Datainspektionen, vilket DFRI och styrelseledamoten Patrik Wallström skrivit om i artikeln MAC-adresser är personuppgifter?

Vi i DFRI är såklart glada att Datainspektionen gått på samma linje – en vinst för allas våra privatliv!

Artiklar i media


Slaget om staden — andra delen

Se även Mobilkartläggning bryter mot lagen, Öppet brev från Bumbee Labs, Slaget om staden – om rätten till anonyma söndagspromenader och annat om mobilkartläggning.


Inför dagens aktion i Västerås har flera visat intresse för att diskutera IOPS, det system för att kartlägga hur människor rör sig genom staden som körs på prov i Västerås. Bland annat fick vi under fredagseftermiddagen ett öppet brev från företaget som ligger bakom systemet.

DFRI motsätter sig inte att statistik över besöksströmmar samlas in eller att skattepengar används effektivt. Men ett sådant insamlande måste ske på ett sätt som inte kränker människors grundläggande rätt till integritet. Ett minimikrav på ett sådant system är transparens, där alla som vistas i området där mätningen pågår kan ta del av den tekniska lösningen, källkod till systemet, databasinnehåll och den statistik som tas fram. Utan dessa möjligheter kan vi inte veta om systemet faktiskt lever upp till att skydda vår integritet utan vi är istället hänvisade till uppgifter från de företag som säljer systemen eller tar betalt för tjänsterna.

Vi tror inte att IOPS syfte är spionera eller att Bumbee labs är intresserade av enskilda medborgare men intention och potential är två olika saker. Alla typer av storskalig datainsamling har potential att användas för kartläggning av individer om inte allt data är helt avidentifierat. Att avidentifiera data är dock ingen lätt uppgift och ingen av den information vi hittills fått från Bumbee labs tyder på att de har lyckats med det. Flera uttalanden har tvärtom fått oss att tvivla på att de förstår det grundläggande problemet.

Ytterligare ett register

Ta exempelvis idén med ett register för de som inte vill ha sitt data lagrat. Det mest uppenbara problemet är den logiska kullerbyttan i att personer som vill vara anonyma och inte finnas med i IOPS-databaser måste skriva in sig i en annan databas. Alternativet att inte alls registreras i någon databas erbjuds inte.

Vi ser inte att man med det här nya registret löst ett problem utan snarare att man har skapat ytterligare ett. Det kommer att bli ännu svårare att garantera anonymitet i det här nya registret och det blir ännu en databas som kan missbrukas. Extra känsligt blir det eftersom det riskerar att bli ett register som kopplar ihop fysiska personer med MAC-adresser. Detta krävs exempelvis om man vill erbjuda människor att kunna lämna registret.

Att det här andra registret hanteras av en amerikansk organisation gör inte saken bättre. Vilka dataskyddslagar gäller för svenska medborgares data där? Hur kontrollerar vi innehållet? Den föreslagna lösningen skapar fler frågor än svar.

Vad som lagras

En annan mycket viktig diskussion rör vad som lagras och hur potentiellt integritetskränkande uppgifter påstås anonymiseras innan de lagras. Det stämmer inte att telefoner enbart sänder ut sin MAC-adress och inget annat. Telefoner sänder också ut nätverksnamn, så kallat SSID, på nätverk där telefonen tidigare varit ansluten. Lagrar IOPS den här informationen? Det är viktigt ur ett integritetsperspektiv då de flesta telefoner har en unik samling nätverksnamn som de kontinuerligt sänder ut.

Telefoner sänder naturligtvis också ut information om sig själv till mobiltelefon-nätet. Många telefoner skickar också data över Bluetooth. Bumbee Labs har fortfarande inte besvarat våra frågor från september om huruvida man förutom WiFi behandlar även annan data från mobiltelefoner.

MAC-adresser och anonymitet

Diskussionen om huruvida en MAC-adress är anonym är central för hela frågan. Eftersom MAC-adresser. är kopplade till en given telefon och därigenom till fysisk person så är insamling och lagring av var och när sådana plockas upp i etern ytterst känsligt.

Den kryptografiska hashfunktion som nämns i det öppna brevet gör det kanske svårare att utifrån databasägarens sida bestämma vilken MAC-adress som lagras i databasen. Men givet en MAC-adress kan man ändå slå upp alla rörelser gjorda av den som bär telefonen med den MAC-adressen. En hashfunktion ger definitivt ingen garanti för anonymitet. Inget i systemet förhindrar möjligheten att lämna ut rörelsemönster för enskilda individer, givet deras MAC-adress.

Det större problemet

Det större problemet är att insamling och lagring av integritetskänsligt data kan se relativt harmlöst ut när det betraktas isolerat från annan lagring av liknande data. Data från ett system räcker kanske inte för att avslöja en persons identitet men givet annat data som länkar vidare där det första sätter stopp är det ofta svårt att dra den slutsatsen.

Om IOPS databas var den enda som fanns i hela världen skulle integritetsproblemen med just denna databas kanske kunna vägas mot nyttan. Det som oroar i verkligheten är hur IOPS databas fungerar som en länk för den som också har tillgång till annan information där en koppling mellan MAC-adress och person finns. För den som känner till sambandet mellan fysisk person och MAC-adress och som har tillgång till IOPS databas är möjligheterna att i detalj kartlägga individers rörelser betydligt större än summan av delarna.