·

[:sv]DFRI lämnar synpunkter till USA:s högsta domstol[:]

[:sv]

Under våren 2018 ska US Supreme Court avgöra fallet United States v. Microsoft Corp. Frågan är vilken rätt USA och dess myndigheter har att begära att amerikanska företag ska lämna ut mejl och andra personuppgifter om kunderna, även när dessa uppgifter är lagrade i andra länder.

DFRI har tillsammans med Privacy International och 25 andra organisationer lämnat in ett yttrande till domstolen i ärendet.

I det aktuella fallet finns personuppgifterna huvudsakligen lagrade på Irland och omfattas därför av nationella och europeiska bestämmelser om dataskydd och rätt till privatlivsskydd. Det finns sedan tidigare olika överenskommelser med USA om hur en begäran från deras polismyndigheter ska hanteras med respekt för europeiska bestämmelser. Nu försöker dock FBI kringgå dessa bestämmelser. Det riskerar att leda till att även andra länder tycker att de har rätt att bestämma långt utanför det egna landets gränser.[:]

· · 14

[:sv]Regeringen kör över kritik mot inhämtningslagen[:]

[:sv]

DFRI har tillsammans med FORES, SICS och Dataskydd.net skickat in en ett skarpt formulerat brev till riksdagen där vi protesterar mot Justitiedepartementets förslag om ändringar i lagen om inhämtning av elektroniska abonnentuppgifter. Trots den starka kritik som riktades mot utredningen av lagen i remissförfarandet för utredningen SOU 2015:31 har Justitiedepartementet valt att ha kvar lagen under ytterligare en period med hänvisning till EU-domstolens pågående prövning av datalagring i fallet PTS mot Tele2.

Förändringen rör en förlängning av lagens 3 §, som ger omfattande möjligheter för flera myndigheter att utan föregående oberoende granskning (i till exempel domstol) begära ut information om vem som har ringt vem, hur länge och varifrån kontakten upprättats.

Justitiedepartementets förslag behandlades i en onumrerad promemoria som inte publicerades på internet. Promemorian gjordes bara tillgänglig för ett mycket litet antal kritiska remissinstanser och propositionen är i stort sett identisk med promemorian. Departementet gör inga anspråk på att ha läst eller förstått kritiken som riktades mot inhämtningslagen i remissrundan förra året.

DFRI, Fores, SICS och Dataskydd.net har gjort gemensam sak för att försvara integriteten i remissförfarandet. För att det ska vara värdefullt för organisationer att skriva remissyttranden och bidra till den politiska processen så måste departementen kunna ta till sig av de inkomna synpunkterna. Att låtsas som att kritiken inte funnits och istället hänvisa till EU-domstolen skapar ett intryck av att departementen – istället för att vara öppna för information – bara under tvång från domstol kommer att låta bli att genomföra opopulära åtgärder på gränsen till vad som är människorättsligt tillåtet.

Läs mer:

Skrivelse till Riksdagen om inhämtningslagen

Inhämtningslagen (2012:278)

Fortsatt giltighet av tidsbegränsad bestämmelse i inhämtningslagen

Regeringskansliets lista över remissvar till utredningen om datalagring och integritet (2015-09-09)

Promemorian (ej publicerad på regeringens hemsida) (2016-02-25)

Promemorians remisslista (ej publicerad på regeringens hemsida) (2016-02-25)

[:]

· · 17

[:sv]Övervakningskameror ger ingen trygghet[:]

[:sv]Det är oroliga tider. Många skräms av terrordåd och rapporter om gatuvåld. Våra politiker vill möta människors oro genom att visa handlingskraft. Då är det lätt att lockas av de förföriska erbjudanden som säkerhetsbranschen har om att mer övervakning ska lösa alla problem. Detta är dock en illusion som inte håller för närmare granskning.

Kameravännerna säger att kameror förhindrar brott, gör det lättare att klara upp brott och gör att människor blir tryggare. Vi som kämpar för mänskliga rättigheter menar istället att vi alla har rätt till ett privatliv. Vi ska kunna röra oss fritt på stadens gator och torg utan att varje steg registreras. Den oro många nu känner väcker starka känslor och gör det svårt att ta till sig av den forskning som finns på området.

Olika undersökningar har gjorts av övervakningskamerornas effektivitet i London, Oslo, Stockholm och många andra städer. Resultaten är samstämmiga och visar att kameror inte har annat än en marginell effekt. Vi har kunnat se flera exempel på att terrorister inte låter sig avskräckas av övervakningskameror. Det samma gäller våldsverkare. Nästan alla våldsbrott på allmänna platser begås av berusade och upprörda personer. De har ingen tanke på övervakning när känslorna tar över och knytnävarna kommer fram. Att begränsa alkoholserveringen har visat sig betydligt mer effektivt än att massövervaka alla hederliga medborgare som rör sig i staden.

Även om kameror inte förhindrar brott så kan man lätt tro att de i vart fall ökar uppklarandet av brott. Brottsförebyggande rådet (BRÅ) studerade nyligen (PDF) den kameraövervakningen som på försök skett på Stureplan och på Medborgarplatsen i Stockholm. De kunde konstatera att inga tydliga effekter kunde ses. Kamerorna varken förhindrande brott eller ens hjälpte till att klara upp de brott som begicks.

Dessa knastertorra vetenskapliga fakta visar att övervakningskameror inte ger någon ökad trygghet. Detta vill dock inte kameraförsäljarna i säkerhetsbranschen höra talas om. De vill inte att du ska tänka logiskt och rationellt. De vill att vi alla ska styras av våra känslor. De verkar faktiskt vilja att vi ska vara rädda. När vi alla andra förfasas över hemska våldsdåd i vår värld så ser de istället en möjlighet att få kränga fler kameror och säkerhetslösningar.

”Det publika samtalet om säkerhetskameror är viktigt eftersom jag vet att vi kameravänner kommer att få som vi vill även om det kommer att ta lite tid. När hotbilderna blir tillräckligt starka så kommer kamerasidan att rycka fram.”

/Björn Eriksson, ordförande SäkerhetsBranschen, Trygghetskamerans Dag 2015

När forskningen nu tydligt visar att övervakningskameror inte fungerar så måste vi kämpa emot detta oproportionellt stora ingrepp i den personliga integriteten. Kamerorna ger ingen riktig trygghet. Det hjälper inte att kamerorna går under falskt flagg och kallas ”Trygghetskameror”.

Se även uppföljning i inlägget Aktion under ”Trygghetskamerans dag” om hur DFRI blev utkörda från Säkerhetsbranschens evenemang ”Trygghetskamerans Dag” 2016.[:]

· · 4

[:sv]Replik till Ulvaeus om ökad övervakning[:]

[:sv]I en debattartikel i SvD argumenterar Björn Ulvaeus för en ökad övervakning i samhället. Nedan följer DFRI:s replik som SvD avböjde att publicera:

 

Övervakning tystar minoritetsåsikter och ger sämre förutsättningar för en bred demokratisk debatt, visar en studie i mediavetenskap från amerikanska Wayne State University, Detroit veckan innan påskhelgen. Urskillningslös övervakning av hela befolkningar har också dömts ut som oförenligt med de för närvarande gällande konventionerna om mänskliga rättigheter i Europa och Förenta nationerna. Dessa och andra faktorer borde mana till eftertanke innan man lättvindigt föreslår att utöka övervakningen för att hantera terrorhot i europeiska länder.

Generaliserad övervakning av hela befolkningar har inget bra facit. Trots att vi övervakar allt mer, på allt fler platser och med allt kraftfullare automatiska databehandlingsmetoder, blir vi inte tryggare. Tvärtom vittnar den svenska samtidsdebatten om att samhället blivit hårdare.

Oftast är det inte så att någonting som fungerar dåligt fungerar bättre bara man gör det mycket mer. Det är bättre att hitta sådant som fungerar bra, och göra mycket av det istället. Tyvärr är denna insikt inte ledande för våra regeringars arbete för att skydda samhällets demokratiska funktioner från konsekvenserna av terrorism.

Åsikts- och yttrandefrihet har alltid stått högt i kurs i den svenska debatten. Vi värderar dessa friheter som förutsättningar för vår demokrati. Vad både Förenta nationerna och Europarådet har påtalat i ett antal år, och vad den nyss släppta amerikanska forskningen ger stöd för, är att dessa friheter är avhängiga vår möjlighet att känna att vi inte är övervakade och att vi har makt över våra egna personligheter.

Våra mänskliga rättigheter till dataskydd och privatliv är inte sådana vi ständigt aktivt utövar, men att våra stater ger oss möjlighet att utöva dem när vi vill är en förutsättning för att vi till fullo ska kunna åtnjuta våra övriga friheter.

[:]